Våra lärare, elever och familjer på öppet hus vid Kinas ambassad: "Risbollarnas doft möter midsommar"

Ambassadör Zhou Limin: "Den här gåvan är mycket värdefull" | Anteckningar från öppet hus vid Kinas ambassad i Sverige

Den 19 juni sammanföll den kinesiska drakbåtsfesten med den svenska midsommaren, och Kinas ambassad i Sverige höll öppet hus under rubriken "Risbollarnas doft möter midsommar", med särskild inbjudan till lärare, elever och familjer från de kinesiska skolorna i Sverige.

I sitt tal förklarade ambassadör Zhou Limin noga hur drakbåtsfesten uppstod och vilka sedvänjor som hör till den, framförde sina hälsningar till båda högtiderna, och uppmanade barnen med kinesisk bakgrund att vårda banden till familjen och hemlandet och vara små sändebud för vänskapen mellan Kina och Sverige.

Dagen var indelad i en scen för framträdanden, kulturupplevelser, fotostation med hanfu-dräkter, teknik och innovation, trädgårdslekar och ett matområde — traditionell kinesisk stil och modern teknik sida vid sida, och liv och rörelse överallt. Barnen spred ut sig mellan områdena: skrev med pensel, knöt kinesiska knutar, vek pappersrisbollar, klädde sig i hanfu och fotograferade sig, samlades runt robothunden och robotarna för att uppleva tekniken, kastade pil i kruka och ringkastning, och samlade stämplar för de fyra årstiderna. Alla var djupt engagerade och hade det roligt.

Vi från Xingzhi-skolan hade också förberett ett program. Läraren Chen Bingxuan från guzheng-klassen framförde ett stycke på scenen, och de vackra tonerna drog till sig många gäster, kinesiska och svenska. Eleven Gu Ruisen är bara åtta år i år, men ställde sig lugnt på scenen och läste hela "Förordet till Tengwang-paviljongen" ur minnet, flytande och med gott självförtroende.

Före avfärden arbetade skolans trettioåtta elever tillsammans och färdigställde en "gåva" till ambassadören. Den innehöll brev skrivna med barnens egna händer — några berättade om vad flera år med kinesiska betytt för dem, andra ställde frågor de själva var nyfikna på och uttryckte sina förhoppningar om vänskapen mellan Kina och Sverige. Dessutom flera teckningar på teman som en trygg drakbåtsfest, kinesisk-svensk vänskap och traditionell kultur, och några elever hade dessutom målat porträtt av ambassadören och hans fru i olika stilar. Det fanns helt enkelt allt.

Under en paus överlämnade jag samlingen personligen till ambassadör Zhou. Han och hans fru blev överraskade av en hel bok full av barnens arbeten, bläddrade igenom den på plats och berömde hur omsorgsfullt barnen ritat och hur uppriktig handskriften var. Ambassadören sade särskilt till Yang Guanda, chef för konsulära och utlandskinesiska frågor, att gåvan var mycket värdefull och att han skulle ta väl vara på den själv, och han bad mig framföra sitt tack till alla barnen.

Det var ett stort arrangemang med över fyrahundra deltagare, och ambassadens personal var inte många — men allt var genomtänkt, och man såg deras arbete överallt. Konsul Xu, som ansvarade för registreringen vid entrén, skrev in gäster och delade ut lotter till trädgårdslekarna samtidigt som hon tåligt svarade på frågor, upptagen från början till slut och med ett leende hela tiden. Konsul Dan skötte både konferencierskapet och det praktiska, sprang fram och tillbaka och samordnade, och först när hela arrangemanget var över hann hon äta. Under föreställningen kom en vindby och scendekoren blåste snett; två medarbetare ställde sig tyst bakom och höll den uppe hela tiden, ända till att alla nummer var färdiga.

Så vitt jag minns är detta första gången ambassaden håller ett så stort arrangemang särskilt för de kinesiska skolorna och ungdomar med kinesisk bakgrund, vilket visar att ambassadör Zhou och ambassadens personal hela tiden har barnens kulturella utveckling utomlands i tankarna. Barnen fick mycket med sig den dagen: många vann kulturpriser i lotteriet, alla fick nykokta varma risbollar, och lärare och elever som stod på scenen fick visa kinesiska färdigheter fullt ut. Alla kom glada och åkte hem nöjda.

Att stå på ambassaden, med välbekanta kinesiska inslag för ögonen och hemmets språk i öronen — den där tryggheten i att "komma hem" är svår att sätta ord på. På den stora gräsmattan lekte kinesiska och svenska barn tillsammans, provade kalligrafi, hantverk och folkmusik utan avstånd emellan sig, med kulturen som enda grund för en enkel och äkta vänskap.

Vi, närmare sjuttio lärare och elever från Xingzhi, fick den dag då drakbåtsfesten möter midsommar ett minne helt för oss själva. Barnen fick uppleva hemlandets kultur på nära håll, den omtanke trettioåtta barn skapade tillsammans förvaras nu väl av ambassadören, och guzhengens toner och barnens uppläsning finns kvar på ambassadens gård. Dessa små och varma bilder kommer att stanna länge.

(Författaren är rektor för Xingzhi-skolan. Foto: lärare Cathy Gou och herr Zong Jinbo. Vissa bilder kommer från de officiella kanalerna för Kinas ambassad i Sverige.)