Tio år, tre frågor

Från mitt första möte med kinesisk språkundervisning utomlands för fjorton år sedan, då jag blev lärare i kinesiska, till grundandet av Xingzhi-skolan för tio år sedan har jag aldrig lämnat klassrummet. Jag är övertygad om att en rektor som inte behärskar ämnet och inte känner sina elever inte kan driva en bra skola.

När skolan startade och vi formade dess framtid formulerade jag fyra ledord: kulturen visar vägen, undervisningen anpassas till varje elev, kunskap och handling hör ihop, och eleven ska lära sig att fiska själv. Tanken var att de skulle vägleda oss genom de svårigheter som kinesisk språkundervisning utomlands ofta möter, och få barn som växer upp utanför Kina att verkligen tycka om att lära sig och använda kinesiska.

Under tio år har de orden genomsyrat varje del av min undervisning, ända ner i detaljerna. Resultatet syns: mina elever på avancerad nivå använder kinesiska med säkerhet, skriver egna pjäser och spelar upp dem på scen, fördjupar sig i ett ämne och skriver rapporter på flera tusen tecken, planerar semesterresor till Kina för sig själva och sin familj — och har tagit pris i den internationella skrivtävlingen för kinesiska elever tio år i följd.

Innan jag kom till Sverige arbetade jag sjutton år i Kina inom förvaltning, media och policyanalys, och hann besöka samtliga provinser på det kinesiska fastlandet. Den erfarenheten har oväntat blivit levande material i mina lektioner. Jag berättar gärna historier för barnen, diskuterar aktuella händelser med dem och lyssnar på vad de tänker och känner. De ser fram emot mina lektioner, och det finns ett ljus i deras ögon. Att mötas så, från båda sidor, är en glädje.

Under tio år som skolledare har jag mött kollegor med genuint engagemang, byggt ett starkt lag och format ett varumärke med kvalitet. "Lärarna bryr sig verkligen" och "man lär sig något här" är det finaste omdöme elever och föräldrar kan ge Xingzhi. Det gör mig stolt.

Från ett oväntat första möte till ett långvarigt engagemang har arbetet med kinesisk språkundervisning utomlands öppnat en helt annan andra halvlek av mitt liv. På tio år har mitt eget undervisningsmaterial vuxit till över hundra gigabyte. Därtill mer än tusen nummer av vårt nyhetsbrev, hundratals videor och minst tvåhundratusen tecken egen text. Jag tröttnar inte.

Vid ett tillfälle blev jag inbjuden att dela mina erfarenheter av att undervisa klassisk kinesisk poesi för kollegor från flera länders kinesiska skolor. Jag berättade att jag efter varje lektionsförberedelse ställer mig tre frågor: Är jag själv nöjd? Tycker eleverna om det? Kan det bli bättre?

Dessa tio år har i praktiken varit svaret på de tre frågorna.

Att göra sitt intresse till sitt yrke, undervisa livet ut, lära livet ut och vara glad livet ut. Vilken förmån!